De små glädjeämnena

Ibland får man glädja sig åt det lilla, de där små glädjeämnena i livet. Som den självklara rätten att röka en cigarett i sin egen trädgård.

Miljödomstolen har slagit fast att en kvinna i Åkarp har rätt att fortsätta röka i sin trädgård, trots att hennes granne sökt ett förbud. Grannen i fråga är en advokat. Denne advokat uppges av G-P vara ”rökkänslig” så till den milda grad att denne fått använda sig av en andningsmask när han vistades i sin trädgård. Om detta innebär att grannen är hyperallergisk eller bara inte gillar tobaksrök framgår inte av artikeln. Alldeles oavsett är det en självklarhet att få göra vad man vill i sin egen trädgård, även om det givetvis är tråkigt om grannen är allergiker.

Se där, en liten seger för rättvisan. Förbudsivrare har inte alltid laga rätt att få sin vilja fram. Om grannen hade vunnit hade det satt ett synnerligen inskränkande prejudikat.

/Jacques Pot

Domar’n dömer hur han vill…

…men i huv’et står det still.

Ursäkta min prepubertala inledning till denna artikel, men jag kunde inte motstå denna ramsa från min ungdoms glada fotbollsdagar. Jag minns med värme hur vi i denna årstid ofta var ute på planerna och spelade, i tjocksulade lågskor, tweedshorts och med yllestrumporna uppdragna till våra skrapade knän.

Men jag avviker från ämnet. Det ter sig som att domaren i the Pirate Bay-målet, herr Tomas Norström, har varit jävig i frågan. Han tillhör tydligen ett lugubert sällskap som, enligt herr Norström själv, enbart dryftat dessa frågor, utan att detta har predisponerat honom till någon särskild åsikt i frågan.

Man kan ju tycka att detta borde ha slagit honom som olämpligt när han fick jobbet att döma i målet. Eller i alla fall ha klurat ut att någon annan skulle anse det olämpligt. Särskilt när jävsfrågan redan dryftats i rättssalen.

Doktor Konstant sätter diagnosen: retrograd amnesi.

/Eder förbundne, Doktor Konstant