Om ni, precis som jag, känner för att spränga Högsta domstolen extra mycket idag (se föregående artikel för anledning), så har Oraklet på The cautionary revelation of the apocalypse en liten videosnutt jag tycker att ni borde ta en kik på.
Om vi ändå ses i Stockholm skulle vi kanske kunna passa på att elda upp Riksdagen också? Den behövs ju ändå inte sedan Vaclav Klaus skrev under Lissabonfördraget.
/Jacques Pot
Per-Erik Pettersson: hjälte eller skurk? You decide.
Ponera följande:
Det är mitt på dagen i ett samhälle. En dam på 68 år är på väg hem i sin bil. En full 26-årig man stoppar bilen. Han öppnar förardörren och vräker sig in i bilen. Han tar stryptag på den vettskrämda damen, som skriker av skräck. Själv står du alldeles i närheten och både ser och hör. Givetvis uppvisar du civilkurage och springer dit. I din hand råkar du ha ett tillhygge – en domkraft. Den fulle släpper inte taget om den stackars damen. Vad gör du? Jag vet vad jag hade gjort. Jag hade sopat till den jäveln rätt i skallbasen med domkraften.
Detta gjorde Per-Anders Pettersson år 2006 i det Dalsländska samhället Nås och räddade damen i fråga, genom att ge brottslingen två slag med domkraften. 26-åringen dömdes för misshandel av kvinnan till villkorlig dom och skadestånd på 8 100 kronor. Bara detta får det att koka i ådrorna. Vadå villkorlig dom. Vadå futtiga åtta tusen spänn? Waffan? Bara detta är ju ren och skär katastrof.
Men det blir bättre. Mycket bättre.
Vår hjälte, Per-Anders Pettersson, åkte dit för misshandel. Mora tingsrätt dömde honom för grov misshandel och ett års fängelsestraff. Därtill: 50 000 kr till den stackars brottslingen som anföll damen. Tingsrätten ansåg att nödvärnsrätten bara kan hävdas vid det första slaget som utdelades när 26-åringen befann sig inne i kvinnans bil, men menar att det andra slaget som utdelades utanför bilen inte kan betraktas på samma sätt:
”I detta läge kan det rimligen inte ha varit befogat att Per-Anders Pettersson utan vidare slog ett så hårt och livsfarligt slag mot NN:s huvud att skallbenet sprack”.
Fallet gick vidare till hovrätten och därefter vidare till Högsta domstolen. Notera att detta har pågått sedan 2006 och vår hjälte har snällt fått sitta som på nålar sedan dess. Sakta mal rättvisans kvarnar. Så i september i år, så där 3 år senare, meddelade Högsta domstolen att fallet inte kommer att tas upp till prövning och därmed ska straffet börja avtjänas i nästa vecka.
Alltså, för i helvete. Detta är helt absurt; ge killen en medalj istället för fängelsestraff. 50 000 i skadestånd är väl rimligt – men det ska gärningsmannen betala damen i bilen.
Men det blir bättre. Mycket bättre. Gärningsmannens advokat, Christer Söderberg, har följande smakfulla kommentar om fallet:
”Jag tycker att det var en väl avvägd dom och tyckte snarast att han kom undan lindrigt straffmässigt. Det fanns ingen nödrätt att hävda i det läget, han slog ju honom i huvudet. Det skulle ha kunnat rubriceras som ett mordförsök och då hade han fått fyra år istället”.
Väl avvägd, ja. Kom lindrigt undan, ja. Han slog den lille stackaren i huvudet, ja. Vad synd, våld, exempelvis stryptag är ju inte okej, eller hur var det nu? Men säkerligen kan inte detta vara bra ur perspektivet att medborgarna förlorar tilltron till vårt rättssystem? Med denna typ av domar urgröper man väl insikten om att vi har en plikt att ingripa vid denna typ av tillfällen? Vad säger herr advokaten om det?
” Jättefånigt. De vill väl ta lagen i egna händer däruppe och tycker inte att domstolar ska lägga sig i”.
Detta påminner mig om ett gammal skämt. Vad kallar du tusen advokater i en container på havsbottnen? Svar: en bra början.
Det svenska rättssystemets vurmande för brottslingar och skuldbeläggande av brottsoffer måste upphöra. Vem ska bevaka offrens rättigheter om alla är för upptagna med att gulla med brottslingarna? Var finns rättvisan? Vi är så upptagna med att ha sympati för syndarna att vi glömmer de rättfärdiga och de dygdiga.
Vår uppfattning är klar: FREE PER-ANDERS PETTERSSON!
/Jacques Pot
P. S. En universitetslektor i straffrätt, Lena Holmqvist, kommenterar fallet. Hon påpekar att det alltid är svårt med bevisningen i denna typ av fall (i vilket fall jag tycker att man borde tolka till räddarens fördel, istället för brottslingens fördel, men what the hey…) men att domen likväl är märkvärdig, eftersom det är Per-Anders upplevda hot mot sig själv från brottslingen, som borde diktera huruvida han handlade i nödvärn. Fast det är klart, då kan han fortfarande bli dömd för ”vållande till kroppsskada”. Ibland blir man bara så trött. Det enda sättet han hade kunnat undvika straff på är att ”excessregeln” skulle kicka in, alltså att en person som har använt ett övermått av våld kan frias, om situationen varit så pressande att det inte gick att bedöma hur mycket våld som krävdes. Men vem han nu ska överklaga till är oklart.
Denna blogg är en rökvänlig zon
Nu är det slutfumerat för kommunanställda i Stockholm och Göteborg. Från och med 1:a maj 2010 (ironiskt datum för förbud på arbetsplatsen för kommunslavar) ska 45 000 anställda i Stockholms stad inte få ta en cigarett under arbetstid. Därefter kommer delar av Göteborgs kommun att beröras av liknande förbud.
Skälet till detta skrattretande intrång i individens rättigheter att göra som man vill med sin egen kropp, är givetvis en påstådd omtanke från våra kära myndigheters sida. Föga förvånande har Kristdemokraterna sina långa, kalla och pekpinnehållande fingrar med i spelet. KD:s borgarråd Eva Samuelsson i Stockholm hävdar att beslutet ”handlar om personalens bästa och att barn och äldre inom omsorgen ska slippa obehag”.
För det första: detta är ett direkt sätt att säga ”eftersom ni är för dumma för att förstå ert eget bästa, är ni för svaga för att leva med frihet. Alltså kommer vi framledes att bestämma vad som är rätt för er.”
För det andra: hade mitt barn gått i förskola/dagis där personalen tvingas sluta röka, hade jag varit mer orolig för abstinensbesvär än tobaksrök. By the way – man får ju ändå inte röka inomhus, så vad vi pratar om är röklukt i personalens kläder och passiv rökning utomhus. Med andra ord totalt och fullkomligt ofarligt.
Nej, det här är rent och skärt förmynderi och moralpanik. Vi uppmanar givetvis alla kommunanställda i båda städer att röka av hjärtans lust och njutning och att protestera mot detta intrång i allas våra rättigheter. Först kommer de efter rökarna, sedan kommer de efter dig. Vi höjer våra röster ur våra rökarlungors djup med full kraft: ner med förmynderiet!
/Jacques Pot
Vi här på vår väl inrökta gamla redaktion har idag fått två nya hjältar: Stefan Fölster och Nima Sanandaji, chefekonom på Svenskt Näringsliv, respektive VD på tankesmedjan Captus. Anledningen? En artikel där de sågar våra politikers vilja att krama våra slösaktiga kommuner och tävla i vem som kan vara mest rundhänt i hanteringen av extra pengar till dessa.
Ett smakprov:
”Sverige riskerar att få en utveckling som liknar 1970-talet. Även då drevs utgifterna i kommuner och landsting upp under kriser, och de kommuner som expanderat för mycket belönades med extra statsbidrag…Kan det verkligen vara klok krispolitik att belöna kommunalt slöseri och nedprioritera skapandet av nya jobb?”
Utmärkt!
Det har sagts förut, men det förtjänar att upprepas tills politikerna lyssnar: de kommuner som slösat våra pengar i oaktsamhet och på tramsiga projekt i goda såväl som dåliga tider förtjänar inte en spänn! De har haft alla chanser att effektivisera sina verksamheter och spara medel i ladorna under de feta åren för att bättre kunna möta dåliga tider. När man misslyckats med detta ska det inte på något sätt belönas med pengar. De är som gökungar som alltid och utan skam skriker efter mer.
Vi på redaktionen säger: stå era kast, lär er av detta och rätta munnen efter matsäcken!
/Jacques Pot
Vad händer med våra skattepengar? Vi har världens högsta skatter, men likväl kommer kommunerna till staten och snyftar över att pengarna inte räcker till i kristider. Trots skattetrycket. Trots att man har haft alla chanser i världen att spara i ladorna under de feta åren. Kort sagt – vad gör kommunernas kleptokrater av våra pengar?
Tankesmedjan Timbro har påpekat att kommunerna borde avskaffa sina kultur- och fritidsnämnder för att spara pengar i kristider, som annars spenderas på kommunalt trams och stoj som politikerna själva tycker att det är roligt att bränna våra pengar på. Kommunerna har givetvis slagit ifrån sig med motiveringen att verksamheter som berör flyktingmottagning och miljöskydd ryms inom dessa områden, så det så – och ni vill väl inte att det ska se ut som att ni hatar flyktingar och miljön, begrips? Alltså: sitt ner i båten och langa plånböckerna.
Det offentliga slöseriet är perverst och vi får sannerligen inte en krona i värde tillbaka av kommuner och stat för en krona betalad i skatt. Byråkraterna göder varandra med våra pengar och tänker fortsätta göra detta tills vi skattebetalare går i strejk.
Eller som socialisternas favoritvisa Internationalen så väl sammanfattar det hela:
”Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner”
Och teamet Reinfeldt och Borg har bestämt sig för att ge mer av våra stålar till dessa odugliga spenderfreaks. Det är så att man mår illa. Föreningen Skattebetalarna känns som vår sista fästning i försvaret mot de som vill separera oss från våra inkomster. Upp till kamp!
/Jacques Pot
Konstant Magasin 