Det där med egendom

17 09 2009

Socialister har en märklig bild av egendom och ekonomi generellt. Nisha Besara skrev ju häromdan att det är ”läskigt” med mer pengar kvar i plånboken. Nu förtydligar hon detta genom att säga:

Människor måste ju fråga sig var alla nya tusenlappar att konsumera eller spara kommer ifrån. De ramlar inte ner från Reinfeldts himmel. De tas från någon annans plånbok och i alliansens fall alltid från de som har det sämst till de som har det bäst.

Alltså…. vems är pengarna från början? Nisha, du är en naiv dåre. Hur i helvete kan mina pengar jag tjänar genom hederligt arbete på något sätt vara någon annans egendom? Hur kan någon annan förlora pengar när jag arbetar? Borde inte då det bästa vara att ingen arbetar, så ingen förlorar pengar?

Detta är så korkat att jag snart får andnöd. Nisha försöker alltså påvisa att det är stöld från fattiga att, öh, inte ge bort pengar när jag tjänar dem. Istället för att inse den uppenbara sanningen: det är stöld (på riktigt) när staten med vapenmakt kommer och kräver del av mina pengar som jag ensam tjänat.

Återigen, skulle jag vilja se mitt tankeexperiment i verklighet. Sätt Nisha och ett gäng av hennes trosfränder tillsammans i ett litet minisamhälle som får fungera exakt som hon vill. Vem ska arbeta? Vem ska försörja vem? Vad fan skulle hända?

C.

Annonser




(S)amhällssyn anno 1900 kallt

10 06 2009

I dagens S-krönika i G-P (eller S-kröna, som jag kallar det) skriver Niklas Nordström en analys av varför det gick så dåligt för sossarna i EU-valet. Nordström konstaterar helt krasst att Partiet saknar en nulägesförankrad politik; att frågorna man talar om inte betyder något för dagens människor. Storstadsmänniskor kan inte relatera till S politik och det syns tydligt på resultaten i dessa städer.

Detta är mycket intressant. Som före detta SSU-ordförande ligger det en viss tyngd i det han skriver och jag kan inte annat än hålla med. Nordström fångar i sin krönika socialdemokratins problem.

S för en politik som baserar sig på en samhällssyn som hörde bättre hemma i början av det förra århundradet. Företagare misstänkliggörs, dessa kapitalister anses bara vilja suga ut arbetarklassen och om någon har pengar så beror det på att någon annan är utan. I socialdemokraternas universum är ekonomin ett nollsummespel och en konstant flod av orättvisor måste regleras av staten. Borgare går i svarta kostymer, svart ytterrock, hög cylinderhatt på huvudet, kollar tiden på guldrovan och har cigarren nitad i munnen. Socialdemokraternas samhälle, som de utformar och genomför sin politik efter, är strikt indelat i knivskarpa klasser och det enda sättet att komma tillrätta med denna så kallade snedfördelning av välstånd är saftiga skattesatser och en aldrig ändande expansion av staten.

EU-frågor som integritet och frihet på nätet ska vi inte tala om. Här har sossarna en otroligt dålig track record, tack vare bland andra Tomas Bodström. Nätfrågorna har man helt missat, eftersom man inte lever i detta århundrade. Tror ni mig inte? Kika i så fall in på S-bloggar och få er ett gott skratt åt de förlegade propagandisterna där. Så hade nätet sett ut om Berlinmuren inte rasat omkull.

Men vad bryr vi oss? På redaktionen skrattar vi gott åt sossarnas otidsenliga världsbild. Med lite tur kommer den att bli deras död.

/Jacques Pot





Det våras för Baylan?

9 06 2009

DDR

Maria Rankka skriver mycket tänkvärt på Newsmill med anledning av Ibrahim Baylans eftervalsanalys. En eftervalsanalys av ”Bagdad Baylan” som Ingerö skrattade rått åt (8/6, ”Bagdad Baylan deklarar: Valet en seger för vänstern”).

Hon påminner oss om att det inte var länge sedan sossarna var det överlägset dominerande partiet i Sverige. Men något har hänt. Sossarna är inte längre det enda partiet, Sveriges politiska landskap har i viss mån ritats om. Sossarna kan inte längre hävda att de är ”det statsbärande partiet”. Visst, Moderaterna har förskjutit hela det politiska spektrat åt vänster, men det har trots allt varit en rörelse från ett högerperspektiv.

Sossarna undrar fortfarande vad som hänt, efter det förra riksdagsvalet. De undrar vad som hände med deras hegemoni och ser valet 2010 som sin självklara revansch, då ordningen ska återställas och ett nytt tusenårigt socialdemokratiskt rike kommer att återinföras. Men något har hänt. Svenskarna har förstått att det finns alternativ och ingen önskar sig tillbaka till det som Filip och Fredrik, i ett genidrag, kom att kalla för DDR-Sverige.

Ledsen att säga det Baylan, men du ska nog inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten.

/Jacques Pot

Uppdatering: Katrine Kielos har också tröttnat på retoriken.

Uppdatering 2: Expressen skriver under rubriken ”Mona mörkar fiaskot” en sågning av eftervalsretoriken, de också. Och du vet ju att det är allvar när till och med Göran Greider (mannen som gav semlan ett mänskligt – och runt! – ansikte) säger saker som ”Det håller inte. Det blir nästan pinsamt”, om firma Sahlin & Baylans eftervalsanalys.

Även Erik Laakso skriver tänkvärt om valresultatet.