The bullshit cometh II

28 10 2009
Michael Moore II

L som i Lurendrejare

Jag har tidigare skrivit om Michael Moores nya film, när den fortfarande var på ryktesnivån. Detta har vi givetvis sett fram emot – vi här på redaktionen gillar ett gott skratt lika mycket som någon annan. Och nu är den äntligen här: Capitalism – a love story. Problemet är ju bara att man inte vill ge pengar till Den Store Fete, så det är uteslutet att gå på bio och spendera sina ihoparbetade slantar. Recensionerna vill man ju läsa, men givet vilka kretiner som huserar i kultursidorna så kan man ju som sagt gissa sig till vad dessa kommer att säga.

Hur lösa detta?

Svar: vi behövde inte lösa det – Johan Norberg löste det åt oss. Han gick på bio och kom idag med en dräpande recension i Metro:

”Filmen säger inget om hur låga räntor och en expansiv bostadspolitik blåste upp bostadsbubblan eller hur de riskabla värdepappren som baserade sig på bostadsmarknaden egentligen fungerade. I stället målar Moore upp en konspirationsteori: Han hävdar att bankerna medvetet gjorde bostadslån som hushållen inte kunde betala tillbaka för att sedan berika sig på att knycka deras bostäder”.

Aj!

Se där, kristallkulan jag gnuggade i våras visade mig sanningen:

”Moores budskap kommer vara att det är Den Ondsinta Nyliberala Komplotten (DONK) och bristen på regleringar som ledde till krisen … och filmen kommer att krylla av sakfel, halmgubbar och röda sillar”.

Återstår bara att filmen kommer att nomineras i Cannes, så kan jag ta jobb som orakel.

/Jacques Pot

Uppdatering: Nåja, det är inte alla kulturredaktioner som beundrar Moores senaste kökkenmödding. SvD:s Jan Söderqvist sågar filmen längs med knäna.

”Moore argumenterar så slafsigt och har ett så dåligt grepp om ämnet att han sölar ner hela sig med självmotsägelser när han tror att han leder vatten till den egna kvarnen. De skandalösa VIP-lån som gavs till ledande politiker av Countrywide Financial, och som uppmärksammas i filmen, är naturligtvis ett säkert symptom på att ekonomin är hårt reglerad av staten och inte på motsatsen, vilket Moore tror”.

Annonser




Who is Sven E. Banangren?

27 10 2009

Lite i senaste laget att tipsa om den, men denna bloggpost på Johan Ingerös blogg den 22:e oktober kan inte berömmas nog. It’s so good it has to be fattening.

Fast i och för sig, det var kanske lite förhastat att säga att det var sent att tipsa om den. Debatten om verklighetens folk – alltså gåsleversocialisterna i kulturvänstern vs. vanligt hyggligt folk som via skattesedeln finansierar deras verksamhet – kommer nog tyvärr aldrig att bli inaktuell. Om vi inte sätter stopp för dem en gång för alla, det vill säga.

/Jacques Pot





Avlusning i kultursverige

21 09 2009

Så kom den till sist, den där goda nyheten jag efterlyste i den senaste artikeln. Regeringen skrotar konstnärslönerna som ger vissa speciellt utvalda konstnärer en livstidslön. Detta absurda system, som ger finvänstern rätten att leva på andras arbete; samma människor som de outtröttligen kritiserar, hånar och förlöjligar i sin konst. Bland de apor som får konstnärslön kan nämnas den ytterst hårdföre kommunisten och folkmordsfanatikern Jan Myrdal, antisemiten Lars Hillersberg och kommunisten Maj Wechselmann. Vänstern är givetvis rasande och klagolåten stiger redan mot skyn, samtidigt som alla Skattebetalare andas ut över den minskade bördan. En förhållandevis liten börda, men symbolmässigt ytterst tung.

Äntligen!

Många har de gånger varit då jag frågat mig själv varför vi brydde oss om att byta regering sist det begav sig, men i sådana här stunder får man svar svart på vitt. Om inte detta är en rättvisereform vet jag inte vad som kan tänkas vara det.

/Jacques Pot





Avdelningen ”Får man verkligen skriva så?”

29 07 2009

Uppmärksammar idag, sent om sider, gårdagens ledare i Norra Wermlands Tidning med den slående titeln ”Queermarxisterna slår till igen”. Titeln sätter tonen, eller vad sägs om formuleringar som:

”Syftet är att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten. Pride är således inte heller så mycket den påstådda frizonen för HBT-personer, som det är en tummelplats för allsköns kulturradikaler. Jämlikhetssträvandena har övergått i ren och skär queermarxism, komplett med en stenhård ‘den som inte är med oss är emot’-attityd och kamp för att ersätta befintliga och naturligt framvuxna strukturer med nya konstruerade.”

Jeez Louise, får man verkligen lov att skriva så nu för tiden? Helt ostraffat? Gudrun & Co kommer väl att få blodstörtning och bomba redaktionen.

Läs ledaren i sin helhet, den är klart läsvärd. All heder åt NWT som vågar sticka ut hakan och ge en annan bild av Pride än bara den vanliga rosaskimrande rapporteringen som brukar dominera medierna år efter år. Någon måste ju föra talan för alla helt vanliga homo-, bi- och transsexuella som snällt går upp varje morgon, går till jobbet, jobbar i åtta timmar och pyntar 65 % i skatt som alla vi andra rövapor gör. Pride är inte representativt, så enkelt är det. Extra pluspoäng för att NWT ger det genusindustriella komplexet ett par saftiga kängor också, genom att kritisera alla fnoskiga queer-teoretiserande kulturtanter som funnit en ny hemvist nu när Berlinmuren fallit och som oombedda gjort sig till talesmän, förlåt talespersoner, för alla homo-, bi- och transsexuella.

Även Johan Ingerö har en bra kommentar på ledaren.

”Jag känner HBT-personer som undviker Pride. De vill nämligen slippa ses som onormala, och avstår följaktligen från att paradera iförda läderkalsonger med fastnitade påfågelfjädrar. För övrigt är det högst märkligt att samma feminister som gnölar över reklam för underkläder är så begeistrade i just denna typ av offentlig sexualisering.”

Gack och läs!

/Jacques Pot





The bullshit cometh

22 05 2009

Allas vår favorit vit-tjockis-ignorant-amerikan Michael Moore kommer att släppa en ny film till hösten. Vad trevligt, jag har riktigt längtat efter något att skratta åt.

Hans nya film kommer att handla om finanskrisen, vilken Moore kallat:

”det största rånet i det här landets historia”

Mjahapp, det här kan nog bli en höjdare.

Jag dimmar belysningen, gnuggar kristallkulan och kommer med följande förutsägelse: Moores budskap kommer vara att det är Den Ondsinta Nyliberala Komplotten (DONK) och bristen på regleringar som ledde till krisen, den svenska vänstern kommer okritiskt att hylla filmen, landets kulturbilagor kommer att fyllas med analyser av filmen (alla positivt inställda förstås) och filmen kommer att krylla av sakfel, halmgubbar och röda sillar och givetvis kommer den att nomineras i Cannes.

Någon som sätter emot?

/Jacques Pot

Snubben ser så bäng ut att man inte ens behöver skriva en rolig bildtext.

Snubben ser så bäng ut att man inte ens behöver skriva en rolig bildtext.