Sympathy for the devil

4 11 2009
per-erik-pettersson_530569b

Per-Erik Pettersson: hjälte eller skurk? You decide.

Ponera följande:

Det är mitt på dagen i ett samhälle. En dam på 68 år är på väg hem i sin bil. En full 26-årig man stoppar bilen. Han öppnar förardörren och vräker sig in i bilen. Han tar stryptag på den vettskrämda damen, som skriker av skräck. Själv står du alldeles i närheten och både ser och hör. Givetvis uppvisar du civilkurage och springer dit. I din hand råkar du ha ett tillhygge – en domkraft. Den fulle släpper inte taget om den stackars damen. Vad gör du? Jag vet vad jag hade gjort. Jag hade sopat till den jäveln rätt i skallbasen med domkraften.

Detta gjorde Per-Anders Pettersson år 2006 i det Dalsländska samhället Nås och räddade damen i fråga, genom att ge brottslingen två slag med domkraften. 26-åringen dömdes för misshandel av kvinnan till villkorlig dom och skadestånd på 8 100 kronor. Bara detta får det att koka i ådrorna. Vadå villkorlig dom. Vadå futtiga åtta tusen spänn? Waffan? Bara detta är ju ren och skär katastrof.

Men det blir bättre. Mycket bättre.

Vår hjälte, Per-Anders Pettersson, åkte dit för misshandel. Mora tingsrätt dömde honom för grov misshandel och ett års fängelsestraff. Därtill: 50 000 kr till den stackars brottslingen som anföll damen. Tingsrätten ansåg att nödvärnsrätten bara kan hävdas vid det första slaget som utdelades när 26-åringen befann sig inne i kvinnans bil, men menar att det andra slaget som utdelades utanför bilen inte kan betraktas på samma sätt:

”I detta läge kan det rimligen inte ha varit befogat att Per-Anders Pettersson utan vidare slog ett så hårt och livsfarligt slag mot NN:s huvud att skallbenet sprack”.

Fallet gick vidare till hovrätten och därefter vidare till Högsta domstolen. Notera att detta har pågått sedan 2006 och vår hjälte har snällt fått sitta som på nålar sedan dess. Sakta mal rättvisans kvarnar. Så i september i år, så där 3 år senare, meddelade Högsta domstolen att fallet inte kommer att tas upp till prövning och därmed ska straffet börja avtjänas i nästa vecka.

Alltså, för i helvete. Detta är helt absurt; ge killen en medalj istället för fängelsestraff. 50 000 i skadestånd är väl rimligt – men det ska gärningsmannen betala damen i bilen.

Men det blir bättre. Mycket bättre. Gärningsmannens advokat, Christer Söderberg, har följande smakfulla kommentar om fallet:

”Jag tycker att det var en väl avvägd dom och tyckte snarast att han kom undan lindrigt straffmässigt. Det fanns ingen nödrätt att hävda i det läget, han slog ju honom i huvudet. Det skulle ha kunnat rubriceras som ett mordförsök och då hade han fått fyra år istället”.

Väl avvägd, ja. Kom lindrigt undan, ja. Han slog den lille stackaren i huvudet, ja. Vad synd, våld, exempelvis stryptag är ju inte okej, eller hur var det nu? Men säkerligen kan inte detta vara bra ur perspektivet att medborgarna förlorar tilltron till vårt rättssystem? Med denna typ av domar urgröper man väl insikten om att vi har en plikt att ingripa vid denna typ av tillfällen? Vad säger herr advokaten om det?

” Jättefånigt. De vill väl ta lagen i egna händer däruppe och tycker inte att domstolar ska lägga sig i”.

Detta påminner mig om ett gammal skämt. Vad kallar du tusen advokater i en container på havsbottnen? Svar: en bra början.

Det svenska rättssystemets vurmande för brottslingar och skuldbeläggande av brottsoffer måste upphöra. Vem ska bevaka offrens rättigheter om alla är för upptagna med att gulla med brottslingarna? Var finns rättvisan? Vi är så upptagna med att ha sympati för syndarna att vi glömmer de rättfärdiga och de dygdiga.

Vår uppfattning är klar: FREE PER-ANDERS PETTERSSON!

/Jacques Pot

P. S. En universitetslektor i straffrätt, Lena Holmqvist, kommenterar fallet. Hon påpekar att det alltid är svårt med bevisningen i denna typ av fall (i vilket fall jag tycker att man borde tolka till räddarens fördel, istället för brottslingens fördel, men what the hey…) men att domen likväl är märkvärdig, eftersom det är Per-Anders upplevda hot mot sig själv från brottslingen, som borde diktera huruvida han handlade i nödvärn. Fast det är klart, då kan han fortfarande bli dömd för ”vållande till kroppsskada”. Ibland blir man bara så trött. Det enda sättet han hade kunnat undvika straff på är att ”excessregeln” skulle kicka in, alltså att en person som har använt ett övermått av våld kan frias, om situationen varit så pressande att det inte gick att bedöma hur mycket våld som krävdes. Men vem han nu ska överklaga till är oklart.

Annonser




Domar’n dömer hur han vill…

23 04 2009

…men i huv’et står det still.

Ursäkta min prepubertala inledning till denna artikel, men jag kunde inte motstå denna ramsa från min ungdoms glada fotbollsdagar. Jag minns med värme hur vi i denna årstid ofta var ute på planerna och spelade, i tjocksulade lågskor, tweedshorts och med yllestrumporna uppdragna till våra skrapade knän.

Men jag avviker från ämnet. Det ter sig som att domaren i the Pirate Bay-målet, herr Tomas Norström, har varit jävig i frågan. Han tillhör tydligen ett lugubert sällskap som, enligt herr Norström själv, enbart dryftat dessa frågor, utan att detta har predisponerat honom till någon särskild åsikt i frågan.

Man kan ju tycka att detta borde ha slagit honom som olämpligt när han fick jobbet att döma i målet. Eller i alla fall ha klurat ut att någon annan skulle anse det olämpligt. Särskilt när jävsfrågan redan dryftats i rättssalen.

Doktor Konstant sätter diagnosen: retrograd amnesi.

/Eder förbundne, Doktor Konstant