Sir Christopher

31 10 2009

Det är med stor glädje jag läser att den brittiske skådespelaren Chritopher Lee blivit adlad. Det var i fredags som han blev adlad av prinsen av Wales, med andra ord prins Charles, på inget mindre än Buckingham Palace.

Sir Christopher, som han numera kan kalla sig, är 87 år gammal och har sedan 1948 medverkat i inte mindre än 266 filmer. Förutom klassiska skurkroller som Dracula och Scaramanga (James Bond-skurken med den gyllene pistolen) och inte minst Saruman i Sagan om ringen-trilogin, har herr Lee andra strängar på sin lyra – han är även rådgivare åt Margaret Thatcher, vilket ger honom gott om cred-poäng på vårt lilla magasin. Även hans röst är så välkänd och uppskattad att han har gjort en hel uppsjö med voiceover-arbete; allt från tecknade och animerade filmer, till TV- och datorspel. Med sina imponerande 196 cm är han en av världens längsta ”leading” skådespelare och han har ett stort personligt intresse av det ockulta – vilket manifesterar sig i att han har icke mindre än 12 000 böcker inom ockulta ämnen i sitt privata bibliotek. Att herr Lee har ett gott sinne för humor, sina mestadels allvarliga roller till trots, kan man inte minst skönja i titeln på hans självbiografi – ”Tall, dark and gruesome”.

Vi säger stort grattis till Sir Christopher och önskar honom all lycka i sin fortsatta karriär.

/Jacques Pot

saruman

That's SIR Saruman to you





Mona i motvind

29 10 2009

Mona Sahlin II

Det är inte lätt att vara Mona Sahlin.

Tre av fyra svenskar tror att Fredrik Reinfeldt skulle vara bättre på att leda en regering än hon. Det är Skop som har gjort en undersökning om de båda statsministerkandidaternas popularitet och Mona tankar så att det står härliga till. Vad sägs om följande resultat:

”Reinfeldts övertag är starkt även bland LO-medlemmar, 60 mot 40 procent, anställda inom offentlig sektor, drygt 70 mot knappt 30 procent, anställda inom kommun och landsting, drygt 65 procent mot 35 och pensionärer, drygt 70 mot drygt 25 procent. De är alla Socialdemokraternas nyckelgrupper”.

Det blir inte heller roligare för Mona att läsa, att inte ens hennes samarbetspartners väljare tror på henne:

”Även bland sympatisörerna till Socialdemokraternas båda samarbetspartner, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, anses statsministern skickligare än oppositionsledaren – 64 procent av miljöpartisterna och 62 procent av vänsterpartisterna”.

Jag förstår mig inte på de som säger att Mona borde kliva av i samband med socialdemokraternas kongress, som hålls i dagarna. Jag tycker att hon gör ett utmärkt jobb…

/Jacques Pot

P. S. Det är inte bara populariteten som är Monas problem. Per Gudmundsson kommenterar om S-kongressen att i vanlig ordning så lovar hon runt, men håller tunt. Det ska enligt Sahlin investeras i ”klassisk industri” (som ju går så bra för Sverige), ”de kreativa näringarna” och ”bättre jobb”. Men, som Gudmundsson påpekar:

”…eftersom hon varken vill investera i energiförsörjning till industrin, stimulera de kreativa till lönearbete eller sänka kostnaderna att anställa kan man inte greppa vad hon menar. Hon måste snart svara på hur, annars går hennes så kallade jobbpolitik till historien som det mest strukturlösa sedan Barbapapa”.

Aj. Igen.





Jag rullar till Kina

28 10 2009

volvo

Den stora nyheten idag, inte minst i Västsverige, är att kinesiska biltillverkaren Geely är i förhandling med Ford om att köpa Volvo. Det svenska företaget ansågs länge som en nationalklenod tillsammans med ABB, IKEA, Ericsson och SKF. Numera ser det annorlunda ut. För drygt ett år sedan skrev Affärsvärlden om Volvo från succé till haveri. Då hade Ford redan under många år försökt sälja av företaget, till fånigt lågt pris. Volvo är en liten, liten aktör med (nästan) all tillverkning i Europa där produktionen styrs av mäktiga fackförbund där de lågutbildade bilmontörerna får mer betalt än sjuksköterskor. Till detta har varit en osedvanligt byråkratisk organisation (inte minst under Ford) som har varit oförmögen att tolka marknadens signaler och alldeles, alldeles för inflexibla i sin produktutveckling.

Detta ska jämföras med de asiatiska biltillverkarna, t.ex. Toyota Motor Corporation- världens största – som har nått enorma framgångar med att snabbt ta fram billiga bilar av hög kvalitet. Detta lyckas de med genom ett helt nytt tänkande t.ex. Lean Manufacturing där fokus är på att minska ”waste”, hela tiden förbättra sina processer, hålla status synlig och använda just-in-time logistik.

2009 blev Kina världens största marknad för bilar. Detta beror på att levnadsstandarden har ökat dramatiskt de senaste decennierna. Jag håller just nu (till slut..) på att läsa Johan Norberg’s Till Världskapitalismens Försvar (gratis PDF här) där just detta tas upp. Johan skriver om Kina:

…det har skett en unik tillväxt och inkomstökning. Det har talats om en tillväxt på närmare 10 procent årligen under de tjugo åren efter reformerna, och BNP har mer än fyr- dubblats.

Detta har skett på grund av liberaliseringar från den tidigare fullständigt förtryckande kommunistdiktaturen. Visst, det finns fortfarande massor av problem kvar i Kina – men faktum kvarstår att landet har blivit otroligt mycket rikare efter kapitalismens införande. Fattigdomen har mer än halverats sedan 70:talet. Det är nästan ofattbart bra resultat, som visar på varför Kina ”plötsligt” har företag som kan konkurrera ut de stela västerländska motsvarigheterna, och rentav köpa gamla hederliga Volvo med sina goa gubbar vid bandet.

Faktum är att jag skulle välkomna en fullständig nedläggning av hela Torslanda-fabriken. Göteborg behöver annat fokus än bilundustrin som totalt dominerat efter varven lades ner. Det är dags för innovation och nytänkande, inte sörja över att Volvo verkar bli kinesiskt. Jag hade mycket nöje av att läsa folkets kommentarer på Göteborgs-Postens websida. En av de skojigaste var:

Sälj skiten.
Vi behöver inga storföretag som genererar pengar.
Mona har pengar så det räcker till alla!!!

eller?

God natt,

C

PS. Om man vill vara elak och inte kan sova, kanske det går att döda lite tid genom att trolla på ett forum som heter jagrullar.se

[SvD] [GP] [SDS] [SvD] [DN]





The bullshit cometh II

28 10 2009
Michael Moore II

L som i Lurendrejare

Jag har tidigare skrivit om Michael Moores nya film, när den fortfarande var på ryktesnivån. Detta har vi givetvis sett fram emot – vi här på redaktionen gillar ett gott skratt lika mycket som någon annan. Och nu är den äntligen här: Capitalism – a love story. Problemet är ju bara att man inte vill ge pengar till Den Store Fete, så det är uteslutet att gå på bio och spendera sina ihoparbetade slantar. Recensionerna vill man ju läsa, men givet vilka kretiner som huserar i kultursidorna så kan man ju som sagt gissa sig till vad dessa kommer att säga.

Hur lösa detta?

Svar: vi behövde inte lösa det – Johan Norberg löste det åt oss. Han gick på bio och kom idag med en dräpande recension i Metro:

”Filmen säger inget om hur låga räntor och en expansiv bostadspolitik blåste upp bostadsbubblan eller hur de riskabla värdepappren som baserade sig på bostadsmarknaden egentligen fungerade. I stället målar Moore upp en konspirationsteori: Han hävdar att bankerna medvetet gjorde bostadslån som hushållen inte kunde betala tillbaka för att sedan berika sig på att knycka deras bostäder”.

Aj!

Se där, kristallkulan jag gnuggade i våras visade mig sanningen:

”Moores budskap kommer vara att det är Den Ondsinta Nyliberala Komplotten (DONK) och bristen på regleringar som ledde till krisen … och filmen kommer att krylla av sakfel, halmgubbar och röda sillar”.

Återstår bara att filmen kommer att nomineras i Cannes, så kan jag ta jobb som orakel.

/Jacques Pot

Uppdatering: Nåja, det är inte alla kulturredaktioner som beundrar Moores senaste kökkenmödding. SvD:s Jan Söderqvist sågar filmen längs med knäna.

”Moore argumenterar så slafsigt och har ett så dåligt grepp om ämnet att han sölar ner hela sig med självmotsägelser när han tror att han leder vatten till den egna kvarnen. De skandalösa VIP-lån som gavs till ledande politiker av Countrywide Financial, och som uppmärksammas i filmen, är naturligtvis ett säkert symptom på att ekonomin är hårt reglerad av staten och inte på motsatsen, vilket Moore tror”.





Rappa steg mot civilisation

28 10 2009
whip

I guds namn.

I Saudiarabien har kung Abdullah benådat en kvinnlig journalist, som dömts till det barbariska straffet 60 piskrapp. Kvinnan, Rozanna al-Jami, är 22 år och arbetar som journalist på den lebanesiska TV-kanalen LBC. Anledningen till att hon dömdes var att kanalen sänt ett TV-program med en saudisk man som berättade om sitt sexliv. Detta är givetvis strängeligen förbjudet i det frigida Saudiarabien och den teokratiska diktaturen förbjuder utomäktenskapliga förbindelser mellan män och kvinnor.

Mannen i fråga dömdes till två års fängelse och 300 (!) piskrapp. Då kom han trots allt undan billigt; den första domen var på 1 000 (!!) piskrapp, vilket ytterst få människor överlever.

Åter till den kvinnliga journalisten Rozanna, 22 år gammal, ty det blir bättre. Hon var inte ens journalist på TV-programmet i fråga. Hennes brott var helt enkelt att hon jobbade på en TV-station som ansågs sända ett omoraliskt program. De formella anklagelserna mot henne lades ner, men hon dömdes likväl till 60 piskrapp ”i avskräckande syfte”. Med andra ord: kvinnor ska inte förvärvsarbeta, de ska förtryckas och hållas på mattan och de ska framför allt hålla sig borta från media. Men nu har kung Abdullah (låter som något ur Tusen och en natt, eller hur?) benådat henne.

Domen mot mannen i programmet ligger dock fast, två av LBC:s kontor i Saudiarabien har stängts av de saudiska myndigheterna och den saudiska regeringen hävdar helt plötsligt att TV-kanalen saknar tillstånd att sända i Saudiarabien – trots att kanalen till råga på allt är saudiägd.

Än en gång bevisas det att världsfrånvända teokratiska diktaturer i mellanöstern befinner sig ljusår från resten av världen. Det är helt makalöst bestialiskt att ens utmäta piskstraff och det blir fullkomligt absurt när påföljden används för att avskräcka folk från att tala om något av det mest mänskliga som finns – sex. Men i ett land där män och kvinnor hålls åtskilda och förbittrade, hatiska gamla mullor styr med järnhand på basis av sina vidskepliga religiösa vanföreställningar kan man kanske inte förvänta sig något annat. Ett av de främsta skälen till att vi borde hitta andra drivmedel än olja, är just att dessa vidriga regimer inte förtjänar att lägga vantarna på en enda av våra demokratiskt ihoptjänade kronor.

Eder förbundne,

Doktor Konstant





Who is Sven E. Banangren?

27 10 2009

Lite i senaste laget att tipsa om den, men denna bloggpost på Johan Ingerös blogg den 22:e oktober kan inte berömmas nog. It’s so good it has to be fattening.

Fast i och för sig, det var kanske lite förhastat att säga att det var sent att tipsa om den. Debatten om verklighetens folk – alltså gåsleversocialisterna i kulturvänstern vs. vanligt hyggligt folk som via skattesedeln finansierar deras verksamhet – kommer nog tyvärr aldrig att bli inaktuell. Om vi inte sätter stopp för dem en gång för alla, det vill säga.

/Jacques Pot





Raka rör med Mona Sahlin

27 10 2009

Mona Sahlin är en sällsynt slipprig politiker. Hon ger sällan raka svar, glider i sina syftningar och håller sig mest till sina inövade slagord och patentsvar. I dagens SvD ger hon dock klara besked om vad hon tycker om jobbskatteavdraget och principen att det är arbetaren som ska ha första tjing på sin lön och inte staten.

”Sedan är det säkert många som känner att de fått mer pengar i plånboken och först efter ett tag kommer funderingen om var de där pengarna kom ifrån och om det verkligen blev så mycket bättre. Nu har vi ett år på oss att få den debatten”.

Alltså: klara och tydliga besked. Vänstern kommer vid valseger att bedriva sin gamla hederliga planekonomi. Medborgaren är inte betrodd med sin lön, utan det är bäst att staten förvaltar pengarna och förser medborgaren med livets nödtorft.

Tackar för detta, Mona, då återstår det bara för oss att säga: bort med tassarna!

/Jacques Pot

Mona Sahlin

Litar du på att hon kan ta hand om dina pengar bättre än du själv?

P. S. Fredrik Tenfelt på G-P skrev nyligen en ledare där han punkterade vänsterns lögner om jobbavdraget. Ledaren rekommenderas varmt och följande utdrag är målande:

”Ett annat vanligt påstående när det gäller jobbavdragen är att de egentligen skulle gynna höginkomsttagare mest, och inte alls låg- och medelinkomsttagare som regeringen påstår. Också detta är fel. Jobbavdraget har ett tak som ligger på drygt 28 000 kronor i månadsinkomst. Den som tjänar 60 000 kronor i månaden får inte ut en krona mer i jobbavdrag än den som ligger vid taket”.