Politiskt korrekt dravel

If you tolerate this, then your children will be next.

Några käcka fruntimmer vid namn Kristina Henkel och Marie Tomicic har skrivit en bok som idag uppmärksammas i SvD. Boken heter ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” och handlar om hur man ska uppfostra barn könsneutralt.

Herre. Jävvlar.

SvD intervjuar Henkel, som är jämställdhetskonsult i skola och förskola. Förstås. I intervjun duggar pärlorna från tant Henkel tätt. Ett axplock:

”Det behöver inte vara så stort, svårt och abstrakt det här med jämställdhet. I mitt jobb och i mitt eget liv har jag sett att det går att förändra med små medel. Det går att göra skillnad.”

Kom igen allihop, nu torkar vi patosfradgan från mungipan, håller händer och sjunger kumbaya!

”Barnen slipper vara rädda för att inte passa in eftersom de vet att de duger precis som de är. Det är en stress för människor att leva upp till bilden av superkvinnan och supermannen.”

Ja det är ju förstås helt omöjligt att uppfostra barn till att veta att de duger precis som de är utan peppra sönder barndomen med genusperspektiv, eller hur? Och vem har pratat om übermänniskor – den stress Henkel känner måste hon ha pådyvlat sig själv.

Flickor får ofta höra att de är fina och söta. Hur tycker ni man ska reagera på sådant som förälder?
”Man kan lägga till. Om ens dotter får höra att hon har fina tofsar kan man säga att de är snurriga eller långa också, säger Kristina Henkel.”

Herrejösses.

Maken till politiskt korrekt dravel var det länge sedan jag läste. Men det måste vara en fantastiskt bra affärsidé ändå, att bygga upp halmgubbar som man sedan slår sönder med sin bok, som man övertygar osäkra föräldrar att de måste köpa. Bondfångeri kallar vi det, där jag kommer från.

Genushetsen är inget annat än hetsen mot konstruktioner och påhittade verkligheter som genusstudenterna hittar på allt eftersom de snubblar genom livet och försöker hitta på något att tjäna pengar på. Och vips har vi konsulter, författare och föredragshållare överallt, som trycker på folk skit som de inte visste att de behövde. Det genusindustriella komplexet håller redan på att koppla ett strypgrepp på vårt samhälle med konsulter i skolor som tvingar in en massa struntprat i läroplanerna. Högskolor och universitet ska vi inte prata om. Vad som gör lögnerna värre är att genustalibanerna försöker gömma sig bakom förment individuella utgångspunkter, vilket även Henkel försöker göra gällande.

”Vi ska inte utplåna några skillnader utan i stället ge alla hundra olika möjligheter att vara tjej och kille på. Jämställdhet handlar om att lägga till.”

Visst låter det bra? Men att behandla alla barn på ett genusneutralt sätt är en kollektivism, inget annat. En kollektivism som om något tvingar på barn reglar om vad de får säga, vad de får göra, hur de får leka och hur de får tala. Mer regler, mer pekpinnar, mer förbud och därmed mer skuld och skam som ska in i barndomen. Och alla nojjiga småbarnsföräldrar köper förstås skiten oavkortat, eftersom det genusindustriella komplexet hotar med förstörda barndomar om man inte okritiskt följer deras riktlinjer, köper deras böcker, går på deras föredrag och anlitar deras konsulter. Buy my snake oil!

Lämna barnen ifred och låt dem leka ostört. Först då kan de bli individer. Behöver de höra sagor kan vi vuxna läsa sagan om bockarna Bruse eller sagan om mäster Skräddare för dem. Förlåt- mästarinnan Skräddare.

/Jacques Pot