Popvänstern som kräkmedel

23 10 2009

Jag spyr. På popvänstern. Jag orkar inte lyssna på dem mer.

När du inte trodde att det kunde bli värre med popartister som anordnar välgörenhetsgalor där de spelar på sina förgyllda gitarrer med gitarrplektrum av diamant och talar om för dig att du borde ”göra mer”, då – då! – kommer den hårt sugande och gruvligt överskattade artisten Ane Brun och anordnar en konsertkväll som kallas ”No more lullabies” inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Hon orkade under en lång tid inte ta till sig allt elände som utmålades (utlovades?) i klimatdebatten. Men så frälstes hon, under ett tredagars klimatforum i somras. Det var förstås en rent religiös upplevelse.

”Jag satt där med tårar i ögonen. Det var omtumlande. Minst sagt. Jag har, som många andra, hela tiden intellektuellt vetat att det finns en massa miljöproblem, men jag har liksom inte tagit in det. Där och då insåg jag att det här handlar om vår, och våra barns, framtid, säger hon”.

Cry me a fucking river.

Så nu ska hon ordna en festival för att ”väcka” politikerna inför klimattoppmötet. Detta bevisar en tes som Happy Tom i Turbonegro presenterade på bandets hemsida för ett styvt år sedan:

”Festivals are like hemorrhoids – sooner or later every asshole has one”.

No more lullabies kommer förstås, förutom liveframträdanden, att vara ett seriöst debattforum där man vrider och vänder på argumenten för och mot bevisningen för att mänsklig aktivitet orsakar och driver på en global uppvärmning. Inte. Som Ane Brun själv uttrycker det hela:

”Vi vill ta bort retoriken och politiken. Personligen brukade jag alltid känna mig underlägsen i de här frågorna, jag kände mig dålig och lite rädd”.

No fucking wonder. Tillåt mig att hjälpa dig på traven. Du är dålig (seriöst, hon suger) och det är fullt naturligt att vara rädd för sådant man inte förstår sig på.

När olika skivbolagstyper säger att olaglig nedladdning kommer att förstöra musikindustrin, då tycker jag ibland att det inte kan gå fort nog.

/Jacques Pot

Javettefanasså, det här med politik och retorik och grejer är så stökigt, men här står jag och spelar med en ljusrigg för en miljard kronor i bakgrunden som drar 1 000 kWh, men jag tycker att DU ska göra mer för miljön.

Javettefanasså, det här med politik och retorik och grejer är så stökigt, men här står jag och spelar med en ljusrigg för en miljard kronor i bakgrunden som drar 1 000 kWh, men jag tycker att DU ska göra mer för miljön.

P. S. Oraklet på The cautionary revelation of the apocalypse skriver om samma sak under den fantastiska rubriken ”Supplementary morons” med en ilska och ett förakt som vi här på vår inrökta redaktion beundrar:

”People are such idiots, and this is the ultimate test. If you believe in what the alarmists are saying, if you buy the total lunacy of manmade global warming, that’s the sign of alarmingly low synapse activity. Are you sure you’re able to breathe”?


Åtgärder

Information

5 responses

25 10 2009
Il Padre

Välgörenhetsgalorna har sina syften. Öka populariteten, pengainflödet till artister, skapa en imaginär känsla hos artister och arrangörer av ha gjort något konkret för jordens alla fattiga som lider. Sanningen är att både insamlade medel från galor och u-landsbistånd aldrig kommer kunna hjälpa fler än ett fåtal då inte korruptionen tvingas bort, fattiga länders skatteintäkter antingen går till de styrandes egna hemliga bankkonton eller investeras i vapen för att hålla massorna under kontroll, konflikter och krig igång. För varaktiga, positiva förändringar på det psykologiska planet brukar man säga ”ingen förändring utan ångest”. När det gäller fattiga människor plågade av förtryckare som gör folket livegna med vapen och religion, sker ingen sådan förändring utan att offren stavas BLOD och DÖD. Galor, insamlingar och bistånd motverkar alltför ofta positiva utvecklingar för majoriteten. Konserverar istället eländet och håller olika organisationers stabar flytande.

25 10 2009
konstantmagasin

@Il Padre: Det är som Per Ahlmark konstaterat gång på gång och till och med döpt en bok till – ”Det är demokration, dumbom”. Du kan ge ett fattigt land alla miljarder de kan få plats med i sina skottkärror, men det kommer i både det långa och korta loppet inte att göra ett dyft åt problemen om det inte finns demokrati i landet. Dessvärre är vi experter på att göda våldsamma, korrupta och antidemokratiska regeringar i underutvecklade länder. Ungefär som avlatsbrev; det tjänar inget praktiskt syfte, men det känns väldigt bra.

26 10 2009
Mattias

Kul skrivet. Det finns en hel planet med uppblåsta, självupptagna och mediokra artister som slåss om att sola sig i glansen från megawattriggar och tycka att allt är hemskt och förfärligt och vi måste göra något nu bla bla bla. Det är bara bullshit och handlar som vanligt om image, cash och cred. Och möjligen som du skrev, en infantil och ickereflekterande religiös upplevelse från något halvdagsseminarium om något pseudoproblem.

27 10 2009
konstantmagasin

@Mattias: Tackar, tackar. Jovisst finns det gott om andra pompösa och självgoda artister som vill förändra världen. Bono i U2 är ett bra exempel, men det finns hur många som helst som honom, som tycker sig ha rätten att säga till resten av oss hur vi ska leva och vad vi bör tycka, trots att de aldrig ens presterat en innehållsrik och nyanserad sångtext i sina liv och absolut inte besitter några expertkunskaper.

4 09 2014
Judge Ray Harding

Judge Ray Harding

Popvänstern som kräkmedel | Konstant Magasin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: