Åkesson äger

20 10 2009

Jimmie Åkesson

SD:s Jimmie Åkesson och C:s Maud Olofsson drabbade samman i TV-soffan i SVT. Givetvis talade man invandring och Olofsson (vår vice statsminister) framstod som raljant och obalanserad, medan Åkesson var förhållandevis lugn och hade en saklig ton. Slutsatser att dra av detta är att Jimmie Åkesson äger.

Vafalls, säger den vakne läsaren och sätter piptobaken i halsen, har Konstant Magasin på blott ett par dagar gått och blivit SD-anhängare?

Lugn käre läsare, självfallet menar vi icke detta. Nej, jag önskar helt enkelt konstatera att SD:s partiledare äger frågan om integration. Det har varit en så brännhet och känslig fråga under så många år i Sverige, att ingen politiker med självbevarelsedrift ens vågat röra den med en 10-meterspinne. Minns avhyvlingen som Lars Leijonborg fick när han föreslog att kunskaper i svenska språket borde vara ett rimligt krav att ställa på den som trots allt vill bli svensk medborgare. Han utmålades som allt från lite lätt främlingsfientlig, till kryptonazist. Alltså har denna fråga varit fri för vem som helst att knycka. Vilket också har skett. Eftersom ingen har vågat ta tag i frågan och vågat diskutera de problem, men också de möjligheter, som finns med invandring har fältet varit öppet för en smilfink av Åkessons kaliber att dyka upp och ”vara modig” genom att prata om frågan.

De etablerade partierna vet inte hur de ska bemöta honom. Det blir fel vad de än gör. Väljer man att försöka tysta ner honom genom att inte släppa in SD i de fina salongerna och ta en öppen och ärlig debatt med dem, ja då vinner SD martyrpoäng hos sin väljarbas. Men det är ju extremt märkvärdigt att det alltid blir så fel när de andra partiledarna faktiskt debatterar med Åkesson, vilket de nu är tvingade till. De tvingas till det eftersom SD nu är en politisk kraft att räkna med och i och med att de tvingas har Åkesson vunnit ännu en seger – det sker på hans villkor. Sättet man väljer att debattera med honom visar hur villrådiga de etablerade partierna är. Det kan inte bli något annat än fel ur en taktisk synpunkt, när man av rädsla för att inte kunna definiera sig själv och sina egna synpunkter som tillräckligt vitt skilda från SD:s, ser sig tvungna att diskutera just SD:s hjärtefrågor med dem hela tiden – invandring och integration. Vilket annat parti får en sådan lyxbehandling, att de alltid får prata om sina favoritfrågor?

Därför gjorde faktiskt Expressen en storartad politisk gärning när man intervjuade Åkesson och klargjorde från första början att man inte skulle tala om invandring, då detta talats om till leda i andra intervjuer med honom. Gott så! Vad blev det då kvar att diskutera? Hur långt räckte SD:s tankegods i andra ämnen? Vad blev kvar när man skrapat av det tunna lager av fernissa som man använder för att hålla ihop sitt parti?

Ytterst lite.

Det hela kokade ner till en väldigt tunn soppa av glidande svar, undvikande av frågor och vaga formuleringar. Därtill uppvisade Åkesson en dålig kunskap om vad partiet han företräder säger sig tycka i olika frågor och han visade med all önskvärd tydlighet att han är dåligt påläst om, tja, allt som inte rör invandring. Intervjun rekommenderas varmt, speciellt för de som är positivt inställda till SD. Ett litet, men ack så talande, utdrag:

Ni vill enligt ert program ”ge försvarsindustrin resurser att utveckla nya produkter”. Hur mycket och till vad?
– Det svenska försvaret ska vara en garant för att vi får behålla vårt oberoende. Men hur mycket, ja det är ju väldigt svårt förstås.
Nästan hela försvarsindustrin är utlandsägd. Ska skattemedel ges till utländska bolag inom vapenindustrin?
– Jag kan inte avgöra det här i dag, det får naturligtvis utredas.
Hur mycket pengar vill ni lägga på försvaret?
– Utgångspunkten är förstås att det måste ökas. Men jag vet ingenting om det ekonomiska utrymmet nästa år.

För att sammanfatta: bla, bla och svammel, svammel.

Alltså: så fort SD inte får prata om sina favoritfrågor så framgår det att det finns ytterst lite av substans i förpackningen, men desto mera varm luft, folkhemskramande av socialdemokratisk modell och falukorvsfascism.

Ska det vara så svårt för de etablerade partierna att förstå detta? Det är upp till alla riksdagspartier att avväpna Åkesson genom att ta diskussionen om invandring och integration på allvar och genomföra konkreta förbättringar på detta område.

/Eder förbundne, Doktor Konstant

Uppdatering: i ljuset av den kritik som SD har fått utstå efter sitt utspel om att islam är det största hotet mot Sverige efter andra världskriget har SD funnit sig tvungna att gå ut med källorna till sitt utspel. Det visar sig, förstås, vara ett hopkok av halvsanningar, missförstånd och icke konklusiv statistik som ligger till grund för deras påståånden, vilket har lett till rejäla sågningar. Emedan jag tycker att det är utmärkt att den bakomliggande informationen nagelfars rejält kan jag inte låta bli att fundera på följande sätt – hur utmärkt hade det inte varit som varje parti granskades på detta sätt? Jag är övertygad om att Vänsterpartiet skulle få svårt att försvara sina idéer om att det behövs 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Samtliga riksdagspartiers omhuldande av LAS, som skyddar de odugliga och stänger ute unga och kapabla människor från arbetsmarknaden, skulle med största säkerhet visa sig vara mycket svårt att försvara. Och så vidare, och så vidare.

Uppdatering 2: Sanna Rayman är i en ledare inne på exakt samma spår som vår blygsamma redaktion – att man ska ta debatten med SD, men att den då ska föras på en nivå som är högre än Maud Olofssons sandlådeargumentation. Hon får även med den mycket viktiga poängen att ”islamism är förstås ett stort problem, men det gör det inte okej att generalisera”. Just så. Människor ska bedömas utifrån sina individuella dygder, inte efter en smetig stereotyp.


Åtgärder

Information

2 responses

20 10 2009
Daniel

Mycket, mycket bra blogginlägg måste jag säga. Det var precis det här jag tänkt men inte kunnat sätta fingret på. Så fort man ser Åkesson i debatter och liknande så känner även jag, som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna, att det är lätt att göra just det: Sympatisera.

Nu vet jag visserligen inte hur Mahmouds förslag är formulerat men särlagstiftning i alla dess former tycker jag klingar illa med människans lika värde. Och när Maud inte kan dementera detta så tappar hon i trovärdighet och bollen ramlar över till Åkesson. Även fast Jimmy svamlar en hel del om att samhället inte ska anpassas, och i det avseendet implicerar att det svenska samhället är perfekt i dagens form och inte kräver någon utveckling, så går han vinnande ur debatten.

Nej, det är dags, som du också säger, för de etablerade partierna att ta i frågan de inte velat ta i med tång om SD inte ska plocka sympatiröster i valet.

21 10 2009
konstantmagasin

@Daniel: Känner man väl till vad SD egentligen står är, dvs ett folkhemsnostalgiskt och reaktionärt parti av Socialdemokraternas kaliber, så finner man det ytterst svårt att sympatisera med herr Åkesson. Är inte han på tok för ung för att vara folkhemsnostalgisk, förresten? Men visst gjorde Olofsson bort sig rejält i debatten och hela Centerpartiet ska ha duktigt med bassning för att de välkomnar en sådan fullblodsidiot som Mahmoud Aldebe i sitt parti; det var ju rena läggmatchen för Åkesson att vinna.

Tackar för berömmet, förresten.

/Doktor Konstant

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: