Popvänstern som kräkmedel

Jag spyr. På popvänstern. Jag orkar inte lyssna på dem mer.

När du inte trodde att det kunde bli värre med popartister som anordnar välgörenhetsgalor där de spelar på sina förgyllda gitarrer med gitarrplektrum av diamant och talar om för dig att du borde ”göra mer”, då – då! – kommer den hårt sugande och gruvligt överskattade artisten Ane Brun och anordnar en konsertkväll som kallas ”No more lullabies” inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Hon orkade under en lång tid inte ta till sig allt elände som utmålades (utlovades?) i klimatdebatten. Men så frälstes hon, under ett tredagars klimatforum i somras. Det var förstås en rent religiös upplevelse.

”Jag satt där med tårar i ögonen. Det var omtumlande. Minst sagt. Jag har, som många andra, hela tiden intellektuellt vetat att det finns en massa miljöproblem, men jag har liksom inte tagit in det. Där och då insåg jag att det här handlar om vår, och våra barns, framtid, säger hon”.

Cry me a fucking river.

Så nu ska hon ordna en festival för att ”väcka” politikerna inför klimattoppmötet. Detta bevisar en tes som Happy Tom i Turbonegro presenterade på bandets hemsida för ett styvt år sedan:

”Festivals are like hemorrhoids – sooner or later every asshole has one”.

No more lullabies kommer förstås, förutom liveframträdanden, att vara ett seriöst debattforum där man vrider och vänder på argumenten för och mot bevisningen för att mänsklig aktivitet orsakar och driver på en global uppvärmning. Inte. Som Ane Brun själv uttrycker det hela:

”Vi vill ta bort retoriken och politiken. Personligen brukade jag alltid känna mig underlägsen i de här frågorna, jag kände mig dålig och lite rädd”.

No fucking wonder. Tillåt mig att hjälpa dig på traven. Du är dålig (seriöst, hon suger) och det är fullt naturligt att vara rädd för sådant man inte förstår sig på.

När olika skivbolagstyper säger att olaglig nedladdning kommer att förstöra musikindustrin, då tycker jag ibland att det inte kan gå fort nog.

/Jacques Pot

Javettefanasså, det här med politik och retorik och grejer är så stökigt, men här står jag och spelar med en ljusrigg för en miljard kronor i bakgrunden som drar 1 000 kWh, men jag tycker att DU ska göra mer för miljön.

P. S. Oraklet på The cautionary revelation of the apocalypse skriver om samma sak under den fantastiska rubriken ”Supplementary morons” med en ilska och ett förakt som vi här på vår inrökta redaktion beundrar:

”People are such idiots, and this is the ultimate test. If you believe in what the alarmists are saying, if you buy the total lunacy of manmade global warming, that’s the sign of alarmingly low synapse activity. Are you sure you’re able to breathe”?

Grattis Göteborg

Hipp hipp hurra! Våra genomkloka och fiskalt ansvarstagande politiker har bestämt att invånarna i Göteborg i dessa kristider ska belönas med – trumvirvel – ÄNNU MERA SKATTER! Vad kan man säga, det är ju ett rent och skärt genidrag.

Göteborg ska äntligen få trängselskatter.

Som vi har längtat. Jag menar, köp av bil, försäkring av bil, sönderskattad bensin till bil, bilskatt – det kostar ju skjortan. Så varför då inte göra det ÄNNU dyrare att köra bil? Det låter väl som en kanonidé?

Det är trångt på gatorna i Göteborg. Vägarna är i uselt skick. Det saknas ordentliga älvförbindelser. Visserligen har vi invånare som snällt betalat skatt år ut och år in krävt bättre trafiklösningar och nya vägförbindelser över (eller under) Göta Älv hur länge som helst, men vilket bättre sätt att åstadkomma detta kan det finnas än att trycka ner ännu en skatt i halsen på oss?

Nej förlåt mig, nu lät jag bitter. Jag menar, jag menar, eh, vi har visserligen världens högsta skatter, men det måste vi ju förstå att våra kleptokrater, förlåt politiker menar jag, har svårt att få det att gå ihop. Jag menar, jag menar, öööh, vi måste ju bara ha pengar till terapeutisk dockteater för flyktingar, oändliga könsmaktsutredningar, äventyrsbad och annat tjusigt lull-lull som våra politiker gillar att ägna sig åt. Då är det helt enkelt så att grundläggande infrastruktur får stryka på foten. Dessutom måste alla statstjänstemän ha lön, eller hur? Och ju fler som jobbar för stat och kommun, ju bättre blir arbetslöshetsstatistiken – så är det ju bara.

Dessutom är ju ytterligare en bilskatt bra för vårt klimat och alla söta isbjörnar. Eller hur? Du hatar väl inte naturen – begrips?

Så. Jag är glad och stolt över att bo i en stad och ett land där vi glada i hågen pyntar världens högsta skatter och våra kommuner och staten ÄNDÅ inte klarar av att förse oss (som har gett dem pengarna) med grundläggande infrastruktur. Jag tycker att det är kanon att vi slås upp på extra stålar när det ska byggas en bro, grävas en tunnel, eller läggas ett järnvägsspår.

Jag är, kort sagt, stolt och glad över att vara svensk och tacksam över våra kloka och fiskalt ansvarstagande politikers klarsyn.

”Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.”

/Jacques Pot

Grön matematik

Det har varit mycket bashing av de gröna i vårt magasin på sistone. Varför bryta ett vinnande koncept? Speciellt när SvD:s ledarblogg bjussar på såna här skrattsalvor.

Miljöpartiets Bodil Ceballos (by the way – hur kommer det sig att vi har så många vänsterlatinos i Sverige?) har debatterat moderaternas Susanna Haby om hur mycket världen bör sänka sina koldioxidutsläpp. 80 %, hävdar Ceballos med en domares pondus. Ganska väldigt ofantligt mycket alltså. Hur ska det gå till? Jo, kolla nu när miljömuppen drar kaninen ur hatten: EU ska sänka sina utsläpp med 40 % och resten av världen med 40 %. Presto! En sänkning med 80 %!

Det är ju klockrent. Så om jag får en lönesänkning med 5 % och min kollega får en lönehöjning med 5 % så bibehåller vi alltså samma lön.

En snabb googling av Ceballos leder mig till följande hemsida där hon presenterar sig själv närmare. Inte helt otippat bjuds det här på ännu mera humor:

Tillbaka till skolbänken?

Jag var Grön redan som barn och har aldrig röstat på något annat parti. Min bakgrund är brokig och har rört sig från musik- och dramastuderande till ekobonde i Spanien (som är ett andra hemland för mig) till jurist och språkvetare.

Man vet ju knappt var man ska börja. ”This is so good it has to be fattening”, som Stewie i Family Guy säger. Det obligatoriska musik- och dramaflummandet som hör vänstern till finns givetvis med i CV:t. Ekobonde i Spanien? Snälla sluta jag garvar ihjäl mig, jag orkar inte med mera klyschor! Jurist! Som inte kan räkna! Ojojoj, jag vet inte direkt om jag skulle vilja bli företrädd av henne. ”Jaha, typ, ers nåd. Nu är det så här att vi tycker att skadeståndskraven är lite väl höga. Min typ klient kan tänka sig att betala kanske 10 000 mindre än det föreslagna beloppet och om målsäganden sänker sina krav med 10 000, så har vi ju ett avdrag på vablire 20 000? Nu kan vi väl ta varann i hand, dansa och dricka lite ekorödvin? Va sägs?” Var har hon tagit sin juristexamen någonstans? Mailboxes Etc.?

Det som är allra mest skrämmande med detta, när man har skrattat färdigt, är att typer som Ceballos faktiskt gör anspråk på makt i vårt land. Borde de inte åtminstone fullfölja grundskolan i så fall?

/Jacques Pot

Uppdatering: Skojigare blir det. Ceballos är MP:s tredjenamn på listan till EU-valet. Är man och skrapar i botten av tunnan, månne?

Sjuk rapportering

Prosit!

Den fruktade ”Svin-influensan” har nu visat sig vara praktiskt taget harmlös. Kanske lite värre än en vanlig influensa. Trots detta blev det ren panik förra veckan. Vi avråddes från att resa. FN’s värdshälsoorgan höjde till beredskapsnivå 5. Svenska medier rapporterade friskt om att vi minsann inte har tillräckligt med infuensa-vaccin och ansiktsmasker så det räcker till hela befolkningen. EU’s hälsokommissionär och tydligen profet, Androulla Vassiliou, siade självsäkert: ”Ja, människor kommer dö av den i Europa”. Domedagen såg ut att vara mycket nära.

Pffffsshhhhhh så försvann luften ur ballongen. Move along, nothing to see here. Det som hände för en vecka sen är nu bortglömt och medier och politiker fokuserar sig på annat. På Aftonbladets gigantiska första sida finns nu inte ett ord om ”influensa”. Det är då man kan tänka sig att i alla fall medelmåttigt begåvade människor stannar upp och tänker ”Media och politiker hade fel. Det fanns ingen anledning till oro. Varför ska jag lita på att andra alarm stämmer?” Tyvärr verkar de flesta inte tänka så, utan nu visar det sig istället att ”klimatet” är den viktigaste frågan för svenska väljare i EU-valet. Tydligen har inte arbetslöshet och finanskris slagit särskilt hårt ännu…

C.

Sieg grün!

Dårfinken Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen (SNF) tycker att det är fruktansvärt orättvist att företag får lov att tjäna pengar. Han är riktigt Kalle Anka-arg över att företagen säljer överskotten i sina utsläppsrätter och tjänar pengar på detta. ”Barockt” är termen han använder.

Inte för att vi förstår hur det kan vara 1600-tals-kultur-aktigt att företag tjänar pengar. Var man bättre företagare då, menar herr Axelsson kanske? ”Perverst” är ett annat ord han använder. Detta vågar vi inte ens spekulera i, hur associationerna går i hans huvud. Vi trodde att SNF gillade 1600-talet. Inte en bil i sikte och skit upp till midjan.

– Det är märkligt att företagen säljer rätterna, för man kan ju spara och använda dem fram till 2012. Det betyder alltså att företagen inte tror att de behöver dem senare. Det är ett bevis för att företagen är lite smartare än vad de tror, säger Svante Axelsson.

Jaha? Och detta skulle alltså i så fall vara dåligt? Att företagen är bättre än vad de tror? I miljömupparnas värld är detta förstås oacceptabelt och styvare batonger efterfrågas från politiskt håll. Som vanligt när man har med ekofascisterna i SNF att göra, alltså. Att det är bra att företag kan tjäna pengar på något sätt när konjunkturen pekar ner är alltså ett problem.

Jag orkar inte ens skriva något fiffigt utan säger bara håll käften för fan.

Och så finns det folk som säger att Ayn Rands böcker inte speglar verkligheten…

/Jacques Pot

Alltså nu säger jag det för sista gången - vi gillar inte tillväxt!

Gröna bristsjukdomar

Göran Skytte skriver en mycket underhållande krönika idag om Grön Ungdom. Han uppmärksammar de sedvanliga kokoutspelen från vattenmelonerna (gröna på utsidan, röda på insidan och kärnan är brun) och man kan ju inte annat än skratta när han radar upp allt skoj han hittar på deras hemsida.

Något som särskilt roade mig när jag läste artikeln var att man ansåg att röda dagar ska döpas om till gröna dagar, eftersom Miljöpartiet varit delaktiga i skapandet av dagar ”då vi slipper lönearbetes slaveri”. Denna synen på arbete visar på det i min mening mest akuta felet hos miljömupparna: bristen på etik och moral.

Det är omoraliskt att inte vilja arbeta och det är omoraliskt att inte vilja ha pengar. Varför? Om man har en syn på arbete som slaveri och vill slippa det i mesta möjliga utsträckning, så förutsätter man att någon annan ska betala för en. Det är helt ok att inte vilja ha någon lön – men då ska man också vara medveten om att man inte har rätten att räddas av någon annan som arbetar för sina pengar.

Vi här på redaktionen älskar förstås våra arbeten. Om vi inte gjorde det skulle vi inte ha dem, vi skulle ta något annat jobb.

Arbete är inte slaveri. Arbete är förutsättningen för ett moraliskt liv.

Men nu är det helg och vi njuter av att sitta i solskenet, grilla kött och ta långa promenader i vår natur. Det som skiljer oss från miljömupparna är att vi går till jobbet på måndag med stolthet. Vi vägrar att vara parasiter.

/Jacques Pot

”Javettefan asså, det här med arbete känns inte så viktigt för oss…”